Minnen
Snart drar det ihop sig till årsdagen för Uppvaknandet. 10 år sedan. Det var inledningsvis en berg-å-dalbana. Pågick nog under ett par år. Gjorde mycket som jag normalt skulle rygga eller ialla fall fundera på rejält innan och troligen tvekat och låtit det vara. Under dessa 2 år var det gasen i botten. Ny kvinna, boende, nytt jobb, ett par skalloperationer. Att jag orkade?
Lyssnade nyss på en sång på Spotify. "Silver Strand" med The Corrs. Den sången representerar perioden på Rehab ett par veckor efter operationen. Jag minns jag var rastlös som vanligt och ville ut. Jag vandrade av och an inne i salen med de två sängarna. Vid fönstret stod ett bord och fotölj. Det vr lite dunkelt inne i rummet. Det var höst, mörkt och regnigt ute men min energi var på top. Jag sade till min rumskamrat att "ne, nu går jag ut!". Jag tog på mig min svarta luva, telefonen och hörlurarna. Knatade ut i korridoren på Rehabavdelning och kollade så ingen såg mig. Smet ut och ut i svala kvällen. Satte på musiken och "Silver Strand" passade mig utmärkt just då. Asfalten var våt så de fåtal gatlamporna som fanns längs den asfalterade promenadstråket skapde ett glitter på marken. Jag minns än att det var magiskt just precis då. En stund att minnas. Frisk i skallen. Livet framför mig. Livsenergi. Så mycket nytt att insupa. Som om jag sovit länge...halvdöd.
Musiken tar mig tillbaka till salen och till den där småregniga kvällen utanför Rehab i Falun.
